Under medeltiden och fram till 1800-talet var konstnärer oftast anställda av kyrkan eller aristokrater, och under den tiden jobbade konstnären som sin egen chef, genom att sälja av sina verk. Efter den här tiden uppkom den professionella marknaden för att äga och sälja konst. Efter 1950-talet uppkom den så kallade företagseran. Det här handlade om att bli underställd ett kulturföretag, i den bemärkelse som vi känner till idag, på samma sätt som ekonomi blivit en del av kultur.
En produkt handlar inte endast om att producera saker till använding och försäljning (utbyte av varor). Idag handlar det många gånger om pengar och hierarkier. Det handlar om att maximera och att effektivera för att göra den ultimata vinsten. Enligt Graham Murdock finns det två typer av kontroll inom organisationer:
1) Allocative control som handlar om de beslut som fattas inom ett företag, och utformingen av den gemensamma policyn och strategin i företaget
2) Operational control är i mindre skala än den första, men behandlar även besluttagande angående de resurser som redan finns
Som tidigare nämnts är dessa organisationer uppbyggda enligt hierarki genom utbildning och lön. Allt från den kreativa personalen till ägare och ledningen samt den tekniska delen behövs många gånger för att hålla ihop ett kulturellt företag i högskala. Detta gäller i första hand företag som är involverade i medier som TV, filmbolag, böcker och tidningar som ges ut. Alla vet ändå att alla konstnärer inte tjänar stora pengar på sin konst och beroende på genre gäller det att försöka hitta personer som är villiga att understöda ens konst.
I och med teknikens framfart från och med 1970-talet började även de förändringar i det kulturella livet. Genom medier av olika slag fanns det nytt material tillgängligt för många människor samtidigt, runtom i världen. Samma sak gäller den ekonomiska delen, som körde företag att börja göra storvinster. Genom nya uppfattningar om vad semester är, har skapat möjligheten att utöka utbudet så att man kan tillfredställa flera människor inom den kulturella sfären. Till och med ordet kultur har blivit så brett att man längre inte ens känner för att göra en definition enligt Hesmondhalgh (2007:82). Den sociokulturella delen är då indelad i två: arbete gentemot semster och tillgänglig inkomst.
Även genom att branda sitt företag och skapa copyright lagar har man företagen kunnat göra stora ekonomiska vinster. Här kommer teknik in som förmedlare av varor eller produkter, vilket nuförtiden är tillgängliga för alla över webben. På samma gång har företagen fått mera internationell synlighet och marknanden har vidgats i och med teknikens framgång. Den teknologiska framfarten har haft en stor betydelse för utvecklingen av kultur.
Källa:
Hesmondhalgh David (2007): The Cultural Industries: Second Edition. London. Kapitel 2 och 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar